simplymytune

Mådde bara så jävla dåligt. Blev trött på att ligga hemma som en zombie. Tänkte att nu måste det fanimej hända något. Mådde bara så illa över mig själ och ville komma bort från mitt eget huvud. Lösningen? Korkade upp en flaska rödvin och hällde i mig tills jag var helt borta. Skar mig, låg och skrattade i min säng och mådde för stunden bra. Råkade smsa en kompis som genast blev orolig och ringde hem. Hon brukar aldrig gråta, men till och med då märkte jag att hon var helt förstörd. Hon frågade om det inte var farligt att dricka med mina mediciner och om jag hade tagit något annat. Jag önskade att jag hade det. Det hela slutade med att hon kom hit och satt hos mig et tag medan mamma försökte få tag på psyket, fan vad jag skämdes. Önskade återigen att det verkligen vore livsfaligt att blanda alkohol med tabletterna. Det hade varit så enkelt. Men nejnej.

Fick åka och prata med fler läkare på bup och min psykolog. Hon frågade om jag ville åka med hem eller bli inlagd. Det lät riktigt skönt, få lägga sig ner på ett tryggt ställe och bli av med alla krav och alla männikor man känner. Men feg som jag är vågade jag inte säga ja inför mina föräldrar. Det enda vi kom fram til var att fördubbla medicinerna. Åh, vad jag älskar mitt liv!